och så lite sjukstuga på det...

Det börjar nästan bli skrattretande. Lovis var hemma hela förra veckan med en riktigt rosslig förkylning och hosta. I slutet av helgen var hon frisk så på tisdagen var hon till förskolan. Men när jag hämtade henne i onsdags verkade hon hängig igen så hon fick vara hemma igår. Ingen feber men förkyld och allmänt hängig och snorig. Hon delade med sig av bacillerna till oss med så både jag och Albin åkte på en rejäl förlylning vi med... Så jäkla surt! När man äntligen började få lite energi och tänkte hitta tillbaka till vardagen så däckar man istället. 
Det måste gå nån epidemi på hennes förskola för det är många som är dåliga till och från i omgångar. Även pedagogerna. Bläää för dessa förkylningstider... 

Idag var vi på den femte akupunkturbehandlingen. Hade ett litet bakslag igår men det är tydligen normalt. Kanske känner även Lukas av förkylningen? 

Nä, nu ska jag krypa till kojs och hoppas på att må bättre imorn. Om huvudvärken kunde släppa kanske man kan vara lite människa igen. Det är inte långt kvar till jul men vi har fortfarande många klappar kvar att handla. Om nån vill ha en förkylning i julklapp så kan jag ordna det! 😂😷 

Ha det najs! 


akupunktur mot kolik

I måndags var vi på första behandlingen för Lukas. En privat barnmorska med utbildning och  många års erfarenhet av akupunktur på både barn och vuxna går vi till. När vi pratades vid över telefon och jag förklarade hur Lukas mådde så trodde hon att han verkar ha kolik och inte bara är mjölkintolerant. Det verkar stämma eftersom han aldrig har blivit riktigt bra och har många skrikperioder och är allmänt missnöjd trots mjölkfritt. Visst, han reagerade mycket när vi provocerade med mjölk igen, så inget snack om att han är känslig för det. Däremot verkar koliken vara en stor bov i det också. 

Ja, vi vet att barn skriker och att första månaderna är ansträngande. Men det här handlar om något helt annat. De som har eller har haft kolikbarn eller barn med andra bekymmer kan nog relatera till det. Jag hade ingen aning om att det kunde vara såhär. När andra berättat att de har det jobbigt pga kolik eller liknande så har jag inte kunnat föreställa mig att det skulle vara såhär. 

När vi kom till kliniken så hade Lukas en skrikperiod och hur vi än försökte trösta, vagga, amma och gå omkring så hjälper ingenting, som vanligt. Hon såg tydligt att han verkar ha kolik, dels på hur han skrek och vred sig men också på det vi berättade om hans vardag. I början tänkte vi att det var liknande med Lovis när hon var bebis, men efter många dagars skrikande och missnöje insåg vi att såhär var det inte alls med Lovis.

Behandlingen var snabb men verkar effektiv. En liten nål i ca 10 sekunder på ovansidan av handen på Lukas. Han tyckte inte om det men det gick snabbt över.
Märker vi nån skillnad? Ja, faktiskt! 
När han är vaken är han nöjd pch nyfiken, till och med glad och pratar med oss! Men han har fortfarande lite svårt att komma till ro och sover oroligt. Sprattlar i sömnen och är uppblåst om magen. Inatt var han skrikig igen och när man själv är helt slutkörd så är det extra jobbigt att försöka trösta och söva honom.

Igår var vi på den andra behandlingen och idag ska vi på den tredje. Det brukar behövas ca 5-7 behandlingar. Hon hjälper ca 40-50 barn med kolik om året, med goda resultat. 

Varför visste vi inte om detta tidigare? Varför har inte bvc rekommenderat detta? 

Jag hoppas verkligen att detta fortsätter åt rätt håll. Att han blir bra och får må bra. De stunder han mår bra är han så underbar och mysig, skrattar och snackar, utforskar världen och utvecklas i en rasande fart. ❤ 
Vi är helt slutkörda. Båda gör så gott vi kan för att få vardagen att gå ihop. Albin är uppe till 1-2 på nätterna för att få Lukas att somna, medans jag får sova ostört 2-3 timmar. Sen vaknar jag flera gånger i timmen resten av natten.
Albin går upp vid 6-6.30 och jobbar hela dagen, trots att han är helt slut. 
Vi gör allt vi kan och ändå räcker vi inte till. Den känslan är fruktansvärd. Samtidigt är jag så glad att vi har varandra och stöttar varandra i det här. Det kommer bli bättre och då kommer vi att känna oss starkare än någonsin.

❤❤❤

Denna berg- och dalbana...

Upp och ner, upp och ner. I fredag hade vi en sån bra dag. Jag var hemma med båda barnen och för första gången hade vi en skön och harmonisk dag. Lukas mådde bra och krävde inte att vaggas i famnen hela tiden utan verkade mindre orolig i kroppen och såg ut att må riktigt bra. Jag trodde besvären var över. 
Men nej. På lördag hade han ont i magen igen, uppblåst som en ballong och kunde inte få ur sig varken gaser eller bajs. Stackars liten, man ser hur han kämpar och lider 😖 
Så trots att vi båda var hemma så räcker man liksom inte till. Så frustrerande att inte kunna hjälpa sina små. 
Igår kväll verkade magen komma igång igen, han fick ur sig en del men det var svårt. Inatt har han sovit lite oroligt igen och jag vaknar varje kvart - varje timme av att han ligger och sprattlar och trycker, vaggar honom litegrann och då blir han lugnare igen. Han verkar sova sig igenom det men han sover väldigt oroligt 😔 
Även när han sover på någon av oss, ligger på min eller Albins mage, så sover han oroligt.

Nu idag verkar han lugnare i kroppen igen. Just nu sover han i vagnen och ser mycket harmonisk ut. Istället är Lovis sjuk... Hon hostar och låter rosslig. Helt otroligt att hon är på så gott humör ändå. Just nu sover hon middag. 

Har börjat kolla upp om akupunktur för spädbarn. Kanske det kan hjälpa hans lilla mage att komma i fas så han slipper lida så mycket. 
Någon som testat? Minifom-dropparna verkar inte hjälpa alls men man vågar ju inte sluta ge de heller... 

Önskar så att det ska bli bra så han kan få njuta lite mer av livet. ❤️
RSS 2.0