2 veckor ❤

Det känns som att Lukas alltid funnits hos oss. Ändå är det bara två veckor sen han kom in i vår familj 😍 
Idag var vi på bvc och under den sista veckan har han gått upp 330 gram och ligger nu strax under 4 kg. Bra jobbat lilla matvrak! 😘 hans mage börjar spöka lite med gaser och är uppblåst. Samma var det med Lovis vid den här tiden. Men lite magdroppar har gjort att han inte verkar besväras av det så mycket må mer. 
Storasyster verkar förtjust i han samtidigt som hon kan bli lite avundsjuk när han är i nåns famn. Inte konstigt egentligen, hon vänjer sig nog med tiden. :) 

För exakt två veckor sen var Albin påväg hem från jobbet. Jag hade frossa och regelbundna värkar men inte känt nå fosterrörelser på hela morgonen och förmiddagen. Svärmor kom hit och var beredd på att hämta Lovis efter förskolan. Pappa skjutsade oss till förlossningen. Vi kom in på ett undersökningsrum och de satte ctg på magen. Lukas hjärtfrekvens var väldigt hög, 170-180 slag i minuten under ca 30 minuter. Men jag var bara öppen 2 cm. Hjärtfrekvensen låg kvar högt efter en halvtimme så de ville inte skicka hem oss utan att veta hur han mådde. Så vi fick komma in på ett förlossningsrum. 
De tog hål på hinnorna för att kunna sätta skalpelektrod på hans huvud och få bättre värde på hjärtljuden. Fortfarande väldigt höga... Lite orolig blev man allt. 
Trots att vattnet gått (när de tog hål på hinnorna) så öppnade jag mig inget mer. Började må dåligt efter nån timme, frossa igen och feber. Läkarna försökte komma åt att ta prov genom att skrapa på hans huvud och se ph och sånt, men det var för trångt och gjorde bara fruktansvärt ont! De försökte flera gånger under dagen men utan resultat. Ballong sattes in för att sätta lite fart så jag skulle öppna mig mer men inget hände ändå. De började ana att jag bar på en infektion och satte antibiotika intravenöst på mig. Tillslut sa läkaren att hon gör ett försök till för att ta ett prov på fostret, så de vet om han mår bra eller inte. Funkar det inte att ta prover på honom igen så blir det kejsarsnitt, eftersom de inte kunde försäkra sig om hur han mådde. Hjärtfrekvensen var fortfarande väldigt hög och han rörde sig inget. Han verkade stressad. 
Hon kom inte åt att skrapa på hans huvud denna gång heller, så det förbereddes för akutsnitt istället. 
Klockan var nu ca 19.30. Inom en halvtimme låg jag på operationsbordet. Fortfarande med feberfrossa. Helt slut. Men glad över att det snart skulle vara över och att snart få veta hur han mår. 
20.15 var han ute. Inget skrik. Barnläkare och barnmorska tog emot honom och gick till rummet bredvid. Albin fick följa med. Jag visste ibgenting om hur han mådde och låg och skakade och hackade tänder på op-bordet. Bedövningenn hade tagit väldigt högt upp, ända upp mot halsen, så jag kunde knappt andas ordentligt och käkarna knep ihop ofrivilligt. 

Efter några minuter (en lång evighet) fick jag veta att Lukas hade skrikit och verkade må bra. Men han fick cpap för att hjälpa igång andningen. Jag kände en enorm lättnad och kunde slappna av. 

När de sytt ihop mig kom Albin och visade upp honom. Så himla fin och liten! 😍😍😍 sen rullade de in mig på förlossningsrummet igen och Albin fick följa med Lukas till neonatal.

Där låg jag, lycklig och ensam, bedövad i hela kroppen, och var alldeles hög på lyckan över att han var här och att han mådde bra. Ringde familjen och underrättade de. Sen kom Albin ner två timmar senare så vi fick fika lite tillsammans. Han visade foton på Lukas ❤ sen fick vi åka upp på neo och hälsa på honom innan det var dags för oss att åka upp och sova på bb. Han fick ligga kvar på neo under natten. 

En omtumlande dag med ett lyckligt slut och början på något underbart ❤
Morgonen därpå fick han komma upp till oss på bb där vi blev kvar till på fredagen. 

Nu är det dags för lunch! 
Ha det najs! 😀

RSS 2.0