Berg- och dalbana...

Nu känns det verkligen som en berg- och dalbana... inte bara på grund av förkylningen som blivit värre under natten, utan på grund av alla tankar och känslor.
Många gånger under dagarna börjar jag tänka om jag verkligen är rättvis när jag säger upp kontakten. Är det fel av mig att göra? Är det dumt och elakt? Är jag verkligen en svikare (som du tycker) när jag gör såhär?

Sen tänker jag på varför jag valt att göra så, alla år jag levt i tron om att du var den enda i världen som älskade mig. Du lärde mig att det var så. Jag trodde dig. Du hade mig i dina klor och jag gjorde allt du sa, jag gick över lik för att du skulle må bra, för att du skulle vara lycklig och för att du skulle älska mig.
Du visade inte att du älskade mig, eller så gjorde du det på ett väldigt konstigt sätt. Enligt dig så har du visat det mer än tillräckligt... Jag har trott att det är så man behandlar de man älskar, men förstår nu att så gör man bara inte mot andra!

Jag kan inte längre hjälpa dig, det har jag nog egentligen aldrig kunnat gjort. Allt som hänt har gått ut över mig. Jag måste läka mina egna sår nu, och du måste själv läka dina sår. Jag förstår att de är djupa, men det är bara du själv som kan läka de. Ingen annan kan göra det åt dig.
Jag lägger inte skulden på dig. Jag reagerade som ett barn gör i dessa lägen, en slags försvarsmekanism.

När jag tänker på allt positivt som kommer ur detta så är det alldeles underbart! Om det bara var en enda av de positiva effekterna som hade hänt, så hade det varit mer än tillräckligt för mig. Jag älskar mitt liv och det blir bara bättre och bättre.
Jag hoppas på att kunna träffa dig under trevliga omständigheter i framtiden, just nu fungerar inte det. Det är alldeles för många känslor som väcks i mig.

Så, nu har jag skrivit av mig lite om det. Känns skönt att få ord på en del känslor. Idag känner jag mig väldigt förkyld, så det var lite tur i oturen att min makeup-klass blev flyttad. I eftermiddag är det Gefle - Örebro! Efter det ska jag på ett möte igen, får se hur det går idag...

Ha en härlig söndag!
Bjuder på lite mysbilder från igår, hemma i soffan med Albin och kaninen. :)







Vad ska jag säga?

Igår valde jag att säga ifrån ordentligt och avstå från kontakt tills det blir bättre. Den andre tyckte att då kunde det lika gärna vara så förevigt. DÅSÅ, då säger vi så!!
Nu orkar jag inte gå sönder längre, höra massa skit och lögner. Jag tar avstånd och hoppas du löser dina problem. Blod ÄR tjockare än vatten, men det handlar om respekt!

Igår kändes det tungt och jobbigt, förvirrande och samtidigt någon typ av frihet.
Tack till er, underbara människor, som på olika sätt visat stöd och omtanke, det värmer och ger ny energi och kraft. Framförallt Albin <3 <3 <3 

Så igår när jag kom hem hade jag inte lust med något alls, men tog en springtur med pappa. Sprang 6:an i Hemlingby och det gick bra. Sen på kvällen gick jag över till pappa och Kim igen för att käka middag, hemmagjord pizza. :)

(Varför ringde du mig igår? Flera gånger... jag svarade inte, man brukar liksom inte göra det om man valt att säga upp kontakten. Du säger själv att du väljer bort mig också, då verkar det dumt att försöka ta kontakt igen.)

People change
Things go wrong
But just remember
Life goes on.

Nu fortsätter min dag och mitt liv. Önskar alla en härlig helg!
Hakuna matata!

Torsdag morgon

Sitter på jobbet och är lite trött. Det blev sommarkväll igår med middag på jobbet först. Jag, Helena, Kicki, Cicki och Kristin :) Käkade tacopaj och spelade spel. Sen drog vi ner för att se Linda Bengtzing! Det blev inte ritkigt samma drag som E-type förra onsdagen men bra ändå.
Mötte m och det var inte väntat. Jag sa vad jag kände och tyckte men tror inte att något gick in. Jag gick därifrån innan jag skulle bli vansinnig. De andra kom efter och vi gick tillbaka till jobbet, utan m. Satt och käkade lite popcorn och tog en cider. Hade tänkt gå på Heartbreak och se Linda Bengtzing igen men det blev inte så.
Det blev iallafall en mycket trevlig kväll, förutom lite tjafs. Känns bra att jag sa vad jag kände och tyckte. Väl hemma fick jag somna bredvid Albin.

Nu har jag Nanne Grönvalls låt på hjärnan. Hon spelade denna under sitt sommarprat i radion i sommar. Jag har inte hört den innan sommarpratet i radion. Texten är mycket bra och jag kan relatera till den, förutom det om alkohol och droger.




Nu ringer du och terrar mej igen
Allting är sej likt fast jag är trettiofem
Oavsett som liten eller stor
Har jag fått vara mamma åt min mor

Har bett dej men du ringer full ändå
Du sluddrar jag är nykter det svär jag på
Lögner, lögner, alltid lögner fy fan
Drogerna har gjort dej till mytoman
Jag är trött på att förlåta, jag är trött på att förstå
Jag är trött på att du delar mej i två

REF: Hatar, älskar
älskar, hatar
Jag orkar inte mer
Det är galenskap det som sker

Din ursäkt är all ångest som du har
Och allting som har hänt i dina dar
Du hatar det som andra gjort mot dej
Men ändå gör du samma sak mot mig
Jag är så trött på alla tårar, på att gråta nästan jämnt
För att kaoset i mitt liv har du bestämt

REF: Jag Hatar, älskar...

Du påstår att jag är livslusten för dej
Men du suger alla krafterna ur mej
Kluvet, kluvet, schitzat, kluvet, ja
Att slitas mellan kärleken och hatet

Man ska alltid älska både mor och far
Oavsett vad dom gör mot sina barn
Skitsnack, skitsnack, skitsnack säger jag
ömsesidig respekt - borde vara lag!

REF: Hatar, älskar...

Jag är trött på att förlåta, jag är trött på att förstå
Jag är trött på att du delar mej i två

RSS 2.0