Igår när jag satt på bussen till jobbet fick jag beskedet att mormor lämnat oss. Hon har varit sjuk i Alzheimers i några år och senaste tiden har det gått fort.
Jag reagerade värre än jag trodde jag skulle göra när jag fick veta. Det var så konstigt för vi visste ju att det bara var på väg åt ett håll. Ändå blev det en sån chock...
Vilken tur att jag har såna underbara kollegor som gjorde det till en okej dag ändå.

Stackars lilla mormor. De senaste åren kan inte ha varit lätta för dig, trots att du inte varit medveten om allt som händer omkring dig. Nu har du fått somna in och jag hoppas du har det bättre där du är.
Jag minns när du låg på sjukhuset i Gävle då du brutit höften. Du var gipsad och varje gång du försökte röra benet gjorde det jätteont. Men eftersom du inte kunde komma ihåg att det gjorde ont så försökte du göra det igen en stund senare och flera gånger till... Det var plågsamt att se dig lida så.

Men de starkaste minnena jag har är de från när jag var liten. När du var min glada lilla mormor med krulligt hår som bjöd på varma hjortron med glass. :)

Jag saknar dig.
Vila i frid. <3