Haha, den här helgen har jag känt mig så djup och känslig. Jag brukar aldrig gråta till filmer eller liknande, det har hänt nån gång när jag kollat på en film ensam. Som när jag kollade på "Babe - den modiga lilla grisen" för några år sen, då kom det nån tår. Men i lördags när jag kollade på Extreme Home Makeover, ensam, då blev jag väldigt rörd, det rann flera tårar ner för mina kinder. Hehe, det är inte likt mig, jag brukar liksom inte reagera på det sättet.
Börjar jag bli gammal? Känslig? Mesig? Mogen? Tjejig?

I lördags kom jag att tänka på gamla tankar, saker som hände i mitt förra förhållande som jag inte riktigt bearbetat. Jag vet ju att Albin är en helt annan person än vad jag var van med, ändå sitter en del saker kvar. Jag lär mig hela tiden.
Jag läste ett citat på facebook förut. "If you're brought to it, you will be brought through it. There's a reason why you were put in this situation, whether you are fearful or not. You may not now why, but you will - eventually."
Så... om jag inte hade träffat Albin, hade jag då vart kvar i samma situation? Hade jag försökt lösa det på nåt sätt? Hade jag gått ner mig totalt och mått ännu sämre? Hade jag då sett allt som hänt på ett annat sätt och mått pissigt över det, varit bitter, sviken, ledsen, förstörd?
Jag tror det finns en mening med allt som sker, jag blir bara mer och mer övertygad om det. Det var verkligen meningen att jag skulle träffa Albin, han var det som hjälpte mig "through it" om man ska referera till citatet. Jag skulle kunna vara bitter, förbannad, ledsen och gå ner mig totalt för det som hänt och det jag fått reda på i efterhand. Jag har valt att bara lämna det och vara enormt tacksam för det jag har idag. Det kan inte bli bättre än såhär, det känns helt underbart! <3
Det kanske kommer upp lite gamla spöken i huvudet då och då, men då får jag reda ut de när de kommer istället. Det sitter bara i mitt huvud och i mina tankar. Tills dess fokuserar jag på allt det underbara. :)
Ah, det blev lite djupt, men jag behövde skriva av mig om det. Känns skönt. :)

Nu sitter jag och dricker lite kaffe. Ska strax hoppa in i duschen. Sen leverera lite produkter på stan innan det blir lunch hos Albin. Ikväll är det utbildning och vi ska få en KBT-föreläsning från en tjej. Det ska bli spännande. :)
Känner mig lite elak. Klockan stod på 7 för att Albin skulle iväg på ett möte kl 9. När den ringde råkade jag stänga av den ist för att snooza :S Vi vakna igen nästan halv 9! Albin fick skynda sig, men hann med frukost iallafall. Usch, det var inte alls nå snällt av mig.

Nu börjar regnet att lugna sig. Himlen börjar bli blåare. Kom att tänka på Björn Afzelius sång - Tusen Bitar. Det var min favvo-sång när jag var liten. :)

Det sägs att ovan molnen är himlen alltid blå
Men det kan va' svårt att tro när man inte ser den
Och det sägs att efter regnet kommer solen fram igen
Men det hjälper sällan de som har blitt våta

För när vännerna försvinner, eller kärleken tar slut
Ser man allt med lite andra ögon
Man övar sig, och långsamt blir man bättre på att se
Skillnad mellan sanningar och lögner

Allting kan gå itu, men ett hjärta kan gå i tusen bitar;
Säger du att du är min vän så är du kanske det

Det sägs att det finns alltid nånting bra i det som sker
Och tron är ofta den som ger oss styrka
Ja, man säger mycket, men man vet så lite om sig själv
När ångesten och ensamheten kommer

För när vännerna försvinner, eller kärleken tar slut
Ser man allt med lite andra ögon
Man övar sig, och långsamt blir man bättre på att se
Skillnad mellan sanningar och lögner

Allting kan gå itu, men mitt hjärta kan gå i tusen bitar;
Säger du att du är min vän så är du kanske det